Som jag tidigare skrev här så är jag inte bara en världsrekordfantast utan jag är i precis lika stor utsträckning en riktig hundälskare. Här på gården i Kramfors så gör jag allt för att föda upp hundar som är både snälla och vaktälskande. Inte minst så har jag en hel del Golden retrievers. Det är en hundras som verkligen är familjevänlig och bra på alla sätt.

Igår vaknade jag som vanligt och gick sedan upp för att mata hundarna. När matningen var klar så gick jag och tog fyra av dem på promenad. Min fru fick sedan gå ut med de övriga fem. Anledningen till att vi inte kan gå tillsammans, är för att en del av hundarna har problem med varandra och börjar bråka. Inte minst en av hundarna som heter Lisen, verkar ha någonting otalt med två av de andra, för hon börjar alltid skälla mot dem. Lösningen har alltså blivit att hålla dem åtskilda.

Efter att vi gått en lång promenad där vi också träffade på några andra hundar som bor i området, och kastade lite boll tillsammans med dem återvände jag hem. Det var under tiden som jag lagade lunch, som jag av en slump kom på att titta på den översta hyllan i skafferiet. Och vad hittade jag där, om inte den Guinness Rekordbok från 1973 som jag saknat i nästan ett halvår. Hur den har kommit dit förstod jag inte förrän min fru berättade att hon plötsligt kom ihåg att hon lagt den där eftersom en av hundarna en dag, hade försökt få ned den från bordet och börjat bita i den.

Som ni förstår blev jag oerhört glad över att hitta den förlorade boken igen!