Det är ibland svårt att veta hur det kommer sig att man tycker om vissa saker, samt inte tycker om andra saker. Men när det kommer till min kärlek för världsrekord är det enklare än enklast för mig att veta hur det ligger till. 

När jag var 10 år fick jag nämligen en rekordbok i födelsedagspresent av min farmor. Eftersom jag också fick mycket annat roligt, så tänkte jag inte så mycket mer på det, utan den där boken blev liggandes. Det var först lite senare, när jag en dag var hemma från skolan efter att ha drabbats av en rejäl förkylning, som jag slog upp pärmarna på boken. Jag kommer fortfarande ihåg att det var tidig vår ute, och solen sken in genom fönstret. Till att börja med läste jag mest lite slarvigt, men ju mer jag läste boken, desto mer intensivt kom jag att sluka dess innehåll. Tillsist läste jag i princip varje rekord och detalj och memorerade allt. Det blev början på en livslång kärlek till Guinness Rekordbok. 

Idag har jag alla svenska upplagor hemma i min bokhylla, och denna vinter kommer jag också att försöka slå mitt eget rekord genom att skapa världens längsta hundspann. Jag kommer att låna hundar från runt om i bygden för att göra det så långt som möjligt.

Detta blogginlägg är således en uppmaning för att du ska göra precis som jag och försöka älska detta med världsrekord och själv tillåta dig att dyka ned i något som du tycker om eller älskar. Om du inte hittar något så är det bara att välja vad som helst. Jag har nämligen lärt mig att allt kan bli intressant bara man vet tillräckligt om det.